En förklaring av alla blandade känslor
Det är blandade känslor hela tiden här borta i Stockholm...
Varje dag kollar jag hur många dagar det är tills jag får flytta hem även fast jag redan vet! Flera gånger om dagen går jag in på appen (days until) och hoppas att den har tickat neråt! Varför jag känner på det här viset vet jag inte, men att jag är/har varit sjuk så känns allt mycket värre!
Samtidigt som längtan hem tagit över min kropp så kommer även "paniken" över att lämna dessa underbar människor här.
Fick ju även ett jobberbjudande här i Stockholm till hösten men bestämde mig för att inte ta det pga att jag inte vill bo kvar här.
Min barndomsvän Anna sa en gång till mig att hon inte var skapt för att bo i små byar (Ockelbo) då hon bott i Oslo och new york. Efter detta halvår i sthlm kan jag säga, jag är skapt för små byar! Jag gillar absolut inte stressen i Sthlm alla har bråttom överallt och springer och knuffar sig fram! Nej tack till det. Ockelbo, jag saknar dig!
Nu är det alltså fr.o.m imorgon 29 dagar kvar tills jag jobbar min sista dag och får flytta hem. Jag längtar, men oj så mycket jag kommer saknar alla här! Nu ska jag ändå ta vara på dessa 29 dagar men min kropp säger bara "låt det gå fort"..
Att kastas fram och tillbaka i tankarna om hur jag ska tackla allt detta gör att min kropp blir stressad! Nu måste jag bara finna lugnet i mig själv och stå ut sista tiden!
Men kommer jag känna samma sak när jag flyttar? Panik över att lämna detta?
Mamma, Pappa, lufsen och alla mina kära vänner! Jag saknar er så himla mycket!
Puss
/Fannie
