Kämpa kära du!

Visst går livet upp och ner. men just nu känns det som att det är så långt ner som det kan komma!
Människan som har haft en sån stor betydelse i mitt liv sedan jag föddes är nu allvarligt sjuk.
Du har varit som min morfar och jag har varit hos dig och lekt varje dag så långt bak i tiden jag kan minnas och även innan dess.
Du är alltid glad och sprider en glädje bland alla du är med så är man så down man kan bli så får du en att skratta och må bra lika fort som mugiporna har gått ner.

Att ha dig som granne som jag haft hela mitt liv har varit något speciellt,
Så fort jag:
Fyllde 15 och fick moppe så gick jag till dig för att låna hjälm!
När något är trasigt och måste lagas, så hjälper du mig alltid att laga det.
När jag ska laga mat/baka så går jag till er och då lånar ni alltid ut ingridienser.
Egentligen spelar det ingen roll hur mycket jag än skriver eller hur lite ja skriver det jag
vill få fram att du är den mest generösa och givmilda människan jag någonsin träffat.

Nu vill jag inget hellre än att du vaknar! va stark nu och kunde ja skulle ja dela med mig av all min kraft och du skulle få all min styrka att hålla dig vid liv. Det får inte sluta så här...

Nästa gång ja ser dig ska jag ge dig den största kramen du någonsin fått...
För ja älskar dig <3

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0