Dagen jag inte vill ska finnas
Den här dagen för två år sedan vid 11 på förmiddagen så tog vår allas kära Svante sitt sista andetag. En jobbig dag för oss på rabovägen och för oss som umgåtts med Svante i princip varje dag sedan vi började känna honom! Jag har känt Svante i hela mitt liv och han har bjudit på många, många skratt! nyårsafton året till 2011 skulle du fira hemma med barnen och barnbarnen men det fick ett helt annat slut! Något hände som ingen visste vad och du hamnade i koma. Jag satt i en stuga mitt i skogen och hade en riktigt bra nyårsafton. tills jag fick samtalet att du förts iväg med ambulans. ingen visste någonting och ingen visste vad som hände. Och det kändes som att hela världen rasa och allt blev svart tills jag börjar skrika i gråt och visste redan då att jag skulle mista en människa som betyder så otroligt mycket för mig! Men du Skickades fram och tillbaka på olika sjukhus men hoppet om att du skulle vakna försvann aldrig, tankarna var "allt kan hända" men domen blev hjärntumör och hjärnblödning om det inte var mer! Tolv dagar i koma och du var hemma på rabovägen, fortfarande i koma och du fyller 60 år den 11 januari så du fick leva på din födelsedag! Dagen efter blev troligen allt för jobbigt även för dig och du går över på andra sidan! Jag vill inte säga att du lämnade oss för jag vet att du är med oss alla varje dag, varje timme, varje minut och varje sekund. Fast bara på ett helt annat sätt! Vi alla älskar dig och saknar dig så det gör ont i oss!
Igår fyllde du alltså 62 år och jag hoppas att du firade din födelsedag på bästa möjliga sätt!
Jag hoppas att vi en dag ses igen, men på en helt annat plats! Men vi kommer på ett eller annat sätt vara samlade allihopa igen.
Min stora fråga är bara: vad hade du gjort för att förtjäna detta?
Puss
/Fannie
